Historik

Skeppsholmens Båtklubb

Skeppsholmens Båtklubb (SBK) bildades 1968 och har sin klubbhamn på Kastellholmen, ett klassiskt nautiskt område. Från 1640-talet har örlogsverksamhet bedrivits där. Regalskeppet Wasa sjönk utanför hamnen 10 Augusti 1628.

SBK är en förlängning av Svenska Segel Sällskapet, Sveriges första båtklubb, som bildades på Skeppsholmen 1830 efter mönster från Royal Yacht Club, England, grundat 1815.

SBK’s motto är att ”under gemytliga och trivsamma former tillhandahålla båtplatser för sina medlemmar”.

SBK klubbflagga har hämtat sitt motiv från kastellet på Kastellholmen.

1024px-Kastellholmen_Stockholm


Tidsaxel

1968. SBK bildades den 17 december 1968. Av stadgarna fram­går att ”företräde gives till person med anknytning till Skepps- och Kastellholmen”. Till ord­förande valdes chefen för Moderna Museet, Pontus Hultén. Det dominerande militära inslaget framgår av styrelsetitlarna Marindirektör, Flaggstyrman, Inspektionskonstapel, Kommendörkapten samt Källarmästare (på Långa Raden). Kassören var visserligen arkitekt men var född på Skeppsholmen och hade tidigare bott där i 32 år. Ändamålet med bildandet av klubben var att, vid marinens avflyttning den 1 juli 1969, låta ansvaret för befintliga kajplatser övertas av klubben. Skrivelse med begäran om övertagande sändes till Örlogsbas Ost, Fortifikationsförvaltningen, Stockholms Stads Idrotts- och Friluftsstyrelse, Skeppsholmsutredningen, Försvarsdepartementet och Saltsjön Båtförbund, dock utan resultat. SBK första bokslut omfattade 190 kronor i intäkter för inträdesavgifter. Inträdesavgiften var blygsamma 10 kronor.

1969. SBK beviljades medlemskap i Saltsjöns Båtförbund. Flera förhandlingar ägde rum mellan SBK och Byggnadsstyrelsen angående klubbens rätt att disponera kajerna varvid SBK fick behålla de tidigare disponerade platserna.

1970. Avtal tecknas med Byggnadsstyrelsen. SBK fick därmed dispositionsrätt till kruthuset på Kastellholmen. SBK får även, precis som KSSS, Svenska Seglarförbundet, Sveriges Motorbåts Union, KMK, Navis, Svenska Roddförbundet och Sjöfartsverkets båtklubb via Byggnadsstyrelsen och Skeppsholms­utredningen tillgång till Oscar II skridskopaviljong, beläget vid brofästet på Kastellholmen. SBK kunde dock inte längre behålla de tre bojar de haft i Kastellholmsviken. Den 16 December blir SBK ständig medlem (nr 167) i Svenska Sjöräddnings Sällskapet. Klubbens årsomsättningen var då 3 545 kr.

1971. SBK begär att få el i klubbhuset (det forna kruthuset saknade, av naturliga själ, allt som kunde åstadkomma icke önskvärd initiering av sprängbara material) och beviljades tillstånd att få göra dessa  installationer. Detta införlivades dock aldrig. Möten hölls istället på Långa Raden och Moderna Museet. Dåvarande försvarsministern, Sven Andersson, valdes in i SBK av misstag p.g.a. att en ansökan missförståtts.

1972. Enligt Skeppsholmsutredningens betänkande fick SBK officiellt erkännande och den forna skridskopaviljongen skulle tillfalla båtsporten. Enligt utredningen skulle klubben dela kajerna med Stockholms Skutförbund, något som inte helt föll i godo med tanke på de praktiska svårigheter som uppstår vid små och stora båtars samexistens.

1971 och 1972 planerades för att anskaffa en boj-eka från Segelsällskapet Tre Kronor, men det be­gärda priset ansågs för högt. Upprepade framställningar gjordes till Byggnadsstyrelsen angående reparation av den del av Kastellholmskajen som var förstörd. Man önskade även disponera kanothuset, en del av kruthuset (den gaveln som verkade som garage åt polisens motorcyklar inkluderas ej i denna framställan), dock utan att nå framgång i sin ansökan.

1974. Byggnadsstyrelsen påbörjar en utredning gällande kanothuset. Inom SBK tas frågan gällande boj-eka åter upp (ett kärt ämne även senare men än idag saknas detta flytetyg).

1975. Tecknas ett nytt hyresavtal med Byggnadsstyrelsen där en del av kanothuset ingick. Detta omdöptes omedelbart till klubbhuset. Parkeringsautomater infördes på holmarna, en föga uppskattad ”förbättring”. På Sjöofficersmässen Långa Raden trakterades medlemmarna vid årsmötet med ärtsoppa, varm punsch och pannkakstårta, allt för 25 kr.

1977. Frågan om införande av hedersmedlem debatterades livligt.

1978. Utdrag från årsmötesprotokoll ”ordföranden talade om att styrelsen pratat om en installation av mulltoa. Bohlin ansåg att en toa är av nöden. Ordförande ställde en fråga om förslaget och det ja som blev svaret skall tas som ett beslut för verkställbarhet.” En elektrisk toalett installerades sedermera i skridskopaviljongens källare där klubben disponerar vatten och WC. Golv inlades i del av förrådet i klubbhuset.

1981. Dåvarande ÖB Lennart Ljung invaldes i SBK. I samband med en mindre lyckat första tillägg­ning förklarade Ljung att han var betydligt bättre på att kommendera militärer.

1984. Beslut fattas att telefonnumret till SBK skulle ”av-hemligas”.

1990. Claes Jernow blev förste hedersmedlem.

1991. MYS hyr skridskopaviljongen för 17 500 kr/år fram till 1996.  Restaurangverksamhet och hamnövertagande förväntas finansiera kostnaden.

1992. Kajen efter brofästet, som var i mycket dåligt skick, reparerades.

1993. SBK’arnas gommar, som genom åren varit bortskämda, erbjöds av den nyvalde klubbmästaren ”en eller ett par varma korvar” till höstmötet. Patrik Cornelius på Wasahofs efterträdde raskt. Harald Woxen invaldes som SBK’s 2:e hedersmedlem med samtliga ja-röster i sluten omröstning.

1995. Ny brygga anlades tack vare Börje Forsström drivande insats.

1996. Elstolpar med separata mätare installerades.

1998. 30-årsfirandet skedde traditionsenligt på Långa Raden den 12 juni.


Skridskopaviljongen

Paviljongen byggdes 1882 och utnyttjades på vintrarna av Kungliga Skridskoklubben vars stiftare och sammanhållande kraft var Oscar II. 1883 valdes kungen in som hedersledamot i KSSS och ett av årstiderna betingat skiftesbruk av hamnen mellan de båda klubbarna skedde i enlighet med kungens önskan. KSSS ekonomi kunde inte bära sin andel av kostnaderna för huset varför ett upprop gjordes till de båtägare som önskade ha båtarna förtöjda i ”den ypperliga Kastellholmsbassängen” med hän­visning till att delägarskapet medfört att KSSS ”så att säga fått fasta på den för lust-fartyg onekligen bästa hamnplatsen inom Stockholms hamnområde”. Uppropet inbringade 1,830 kr för 20 båtar.

1901 överlämnade Oscar II klubbhuset som gåva till KSSS. Första världskriget utbrott 1914 förvärrade succesivt KSSS möjligheter att utnyttja hamnen och 1918 blev de uppsagda med avflyttning 1919. Paviljongen försåldes 1924 till Kungl. Maj:t för 19,000 kr. Paviljongen har under SBK’s tid utnyttjat av slagverkarna i regionsmusiken (en idealisk repetitionslokal) och under några år av MYS (Motor Yacht Society) som inte gjorde någon hemlighet av sina ambitioner att överta hamnen. Byggnadsstyrelsens efter­trädare Statens Fastighetsverk fann inget giltigt skäl att biträda MYS ambitioner.

Fo88009A


Förtroende valda genom tiderna;

Ordförande

1868-1773   Pontus Hultén (museidirektör Moderna Museet)
1974-1975   Erland Carbell (riksdagsman)
1975-1984   Harald Woxen (haveriinspektör/besiktningsman)
1985-2006   Leif Carbell (chefsrådman)
2007-2009   Jan-Peder Norstedt (entreprenör)
2010-             Jacob Odeberg (professor KTH)

 

Sekreterare

1968-1974   Barbro Ström
1975-1981   Rolf Ström (tobaksinnehavare)
1982-1983   Björn Springfeldt (intendent Moderna Museet)
1984-1989   Claes Jernow (militär haveriutredare)
1990-1997   Catharina Clinton Melin (journalist)
1998-2014   Anders Berg (direktör)
2014-2017   Jan-Henrik Norden (advokat)
2017-            Erik Nilsson

 

Skattmästare

1968-1981   Archibald Frid (arkitekt)
1982-           Hans Hansson (tidigare projektledare FMV)

 

Hamnkapten

1968-1978   Gösta Aurell (flaggstyrman)
1979-1981   Göthe Falkman (inspektionskonstapel)
1982-1993   Thomas Lindberg (grafiker Expressen)
1994-1995   Åke Sterner (lärare)
1995-201     Börje Forsström (konstruktör)
2010-           Samuel Hermelin (scentekniker)


SBK profiler

Harald Woxén, haveriinspektör och besiktningsman har betytt oerhört mycket för SBK. Han var ordförande i 10 år och en tung person i alla avseenden. Han var en av Sveriges främsta experter på båt konstruktioner. Sina kunskaper delade han alltid generöst med sig och han gav alltid en hjälpande hand till SBK-medlemmar liksom till otaliga andra. Hans vackra hem på Älgö stod alltid öppet för passerande båtägare. Många glada stunder tillbringades där. Hans förråd av historier var outsinligt. Hans svingande av svan vid Berga under krigsåren väcker minnet hos många. Han avled stilla, alldeles för tidigt, 64 år gammal den 9 januari 1998 i väntan på sonen Magnus målgång i kappseglingen Whitbread Around the World Race, Auckland Nya Zeeland.

Gösta Aurell, SBK’s första hamnkapten höll ALLA i herrans tukt och förmaning. Ve den tysk som lade till och hänvisade till att någon gammal hamn bok gav rätt till fri hamnplats! Ända fram till hans borgång, drygt 90 år ung, gick han dagliga långpromenader på holmarna och framförde kraftfullt sina synpunkter för omgivningen.

Eldare-Lasse, vaktmästare vid Moderna Museet som bodde på sin bogserbåt NALRÄ (ÄRLAN) vilken saknade motor. Lasse var begiven på starka drycker och somnade för sista gången en kall vinternatt 1976 på däcket av sin båt.

Bo Andersson, skulptör mm. utnyttjar båt och skärgård/hav som inspirationskälla året runt. Han är en ständig sökare och har arbetat med de flesta material (trä, plast, gummi, koppar, brons, gjutjärn). Han är bl a känd för de Absolut vodkaflaskor i patinerat gjutjärn han gjort multiplar av, en unikt avsteg från Vin&Sprit policy, samt för sitt nyskapande utvecklingsarbete med laserkonst.

Harald Lyth, målare och professor vid Konsthögskolan vars måleri ”karakteriseras av en kalligrafisk penselskrift, där tecken och spår av föremål och gestalter med överlägsen känslighet placeras i en färgrymd av stor kolo­ristisk skönhet” (ref. Nationalencyklopedin).

Pierre Olofsson, (=1996), målare och företrädare för den geometriska nonfigurativa konsten och monumentalkonstnär, bl.a. finns ett verk vid T-banestationen Danderyds Sjukhus. Han anlitades även av industrin, bl.a. svarade han för färgsättningen av flera SAAB-bilar.